Då man vill trygga levande traditioner och immateriellt kulturarv får man fundera traditioners livskraft – är detta något som nya (yngre) människor självklart tar del av, eller behöver man stöda traditionen för att den ska finnas kvar i framtiden? Om man vill stöda levande traditioner finns många olika sätt att arbeta. Det kan bland annat handla om dokumentation, kursverksamhet och synlighet för traditionen i sig och för skickliga utövare.
Tumregeln är att erfarenheter och praktisk kunskap är nyckeln till levande traditioner – att man vet hur man gör eftersom man har lärt sig av någon annan kunnig person. Det innebär att ett av de mest självklara sätten att föra levande traditioner vidare är att se till att barnen är med – och att de får pröva på själva så att de får erfarenheter av hur man gör i praktiken.
Det är också viktigt att vi funderar på vilka levande traditioner som är betydelsefulla för oss och som vi vill ska finnas kvar också i framtiden. Det är enbart människors uppfattningar om vad som är betydelsefullt som avgör vad som ska uppfattas om immateriellt kulturarv. Traditioner behöver inte vara unika eller ålderdomliga för att vi ska känna varmt för dem. Då människor flyttar tar de vanligtvis med sig traditioner. För immateriella kulturarv gäller att det som folk kan, gör och vet här och nu räknas som levande traditioner. Det är ingen skillnad när och hur de kom hit eller om man på andra håll i världen gör på samma sätt.
Vi samarbetar med vårt systerprojekt i Kronoberg kring tematiken ”livsviktiga traditioner” och fokuserar på muntligt berättande i våra gemensamma aktiviteter. "Österbottenprojektet" väljer att identifiera och lyfta fram livsviktiga traditioner inom den egna regionen och dokumenterar utövares berättande om dessa. "Sagobygdsprojektet" fokuserar på berättelser i sig som en livsviktig tradition.
Vår definition av livsviktiga traditioner är sådant som upplevs avgörande för den egna identiteten, som livet skulle vara påtagligt torftigare utan. Vår erfarenhet är att då man ägnar sig åt levande traditioner som upplevs livsviktiga så har man också berättelser om dem. Genom att lyfta fram berättande om livsviktiga traditioner ger vi immateriellt kulturarv synlighet. Resultatet kommer att bli berättarkonst, dels med temat livsviktiga traditioner, dels personliga livsberättelser, som kommer att ge oss nya insikter om värdet av det immateriella kulturarvet.
De österbottniska deltagarnas berättelser om livsviktiga traditioner möter Kronobergarnas personliga livsberättelser om platser som är knutna till avgörande händelser i deras liv och i workshops ges berättarna möjlighet att reflektera över berättelserna och bearbeta dem dramaturgiskt. Vid besöken från vår samarbetsregion arrangeras gemensamma workshopar inom berättarkonst där berättelserna ytterligare processas. Ett gemensamt digitalt dokumentationsmaterial kring livsviktiga traditioner att tas fram som en slutprodukt för samarbetet. Det kommer att bestå av inspelningar eller utskrifter av berättande om livsviktiga traditioner.
Projekt Kurant är en fortsättning på KulturÖsterbottens tidigare projekt Kulör. Vårt övergripande mål är att fördjupa arbetet med levande traditioner i regionen. Vi vill få österbottningarna att reflektera över vilka levande traditioner som är betydelsefulla för dem och vad som kan göras för att dessa ska finnas kvar i framtiden.
Projektet Kurants delmål:
Vi har inspirerats av Unescos konvention för tryggande av immateriellt kulturarv från 2003. Här kan du läsa mera om Unescos arbete med konventionen på engelska. Konventionens text i svensk översättning finns här.
I Finland förverkligas konventionen inom Undervisnings- och kulturministeriet i Museiverkets regi. Här finns Museiverkets sidor om immateriellt kulturarv. Som ett led i arbetet har man också upprättat en wiki-förteckning över levande traditioner i Finland, där alla kan lägga till information om traditionell kunskap som man tycker är betydelsefull. Wiki-förteckningen finns här.
Finlands nationella förteckning över immateriellt kulturarv presenteras också som en del av wikiförteckningen. Du kan också ta del av ett infopaket om immateriellt kulturarv som Museiverket sammanställt främst med tanke på skolorna.
I våra grannländer jobbar man också för fullt med immateriellt kulturarv och levande traditioner. Här kan du läsa mera om arbetet i Sverige, Norge, Danmark och på Grönland. På nordisk nivå finns ett nätverk av aktörer som engagerar sig i arbetet med immateriellt kulturarv. De upprätthåller Nordic Safguarding Practices, där man kan läsa om erfarenheter av att trygga levande traditioner.
Är du eller din förening intresserad av att jobba med levande traditioner och immateriellt kulturarv? Projekt Kulör har nu avslutats, men vi planerar en fortsättning på projeketet.
Om du söker inspiration för att arbeta med tryggande rekommenerar vi ett besök i KulturÖsterbottens materialbank. Direktlänkar finns uppe till höger. Det material som har tagits fram inom projekt Kulör får fritt användas!
Hör gärna av er till projektledare Johanna Björkholm om detta är ett område som ni vill arbeta med i framtiden! Det finns alla möjligheter att samarbeta under kommande projektsatsningar. Information finns på kontaktuppgifter eller bakom ikonerna längst nere till höger.
Du kan också följa projektarbetet genom våra uppdateringar på Facebook via KulturÖsterbottens flöde eller genom att söka på #KulturarvÖsterbotten.
Projektet Kurant genomförs av KulturÖsterbotten, en enhet inom samkommunen Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur.
Projektet genomförs i de 14 tvåspråkiga österbottniska kommunerna under perioden november 2020–december 2022.
Kurant är ett internationellt Leader-finansierat projekt med gemensamma åtgärder tillsammans med Berättarnätet Kronoberg i Sverige.
Kulör lyfter fram immateriellt kulturarv och levande traditioner som en tillgång i samtiden. Immateriellt kulturarv innebär sånt som österbottningar här och nu kan, gör och vet – och som de vill ska finnas kvar också i framtiden.
Projektet finansieras genom Aktion Österbotten med stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbruksutveckling och med understöd av Svenska kulturfonden.