Då man vill trygga levande traditioner och immateriellt kulturarv får man fundera traditioners livskraft – är detta något som nya (yngre) människor självklart tar del av, eller behöver man stöda traditionen för att den ska finnas kvar i framtiden? Om man vill stöda levande traditioner finns många olika sätt att arbeta. Det kan bland annat handla om dokumentation, kursverksamhet och synlighet för traditionen i sig och för skickliga utövare.

Tumregeln är att erfarenheter och praktisk kunskap är nyckeln till levande traditioner – att man vet hur man gör eftersom man har lärt sig av någon annan kunnig person. Det innebär att ett av de mest självklara sätten att föra levande traditioner vidare är att se till att barnen är med – och att de får pröva på själva så att de får erfarenheter av hur man gör i praktiken.

Det är också viktigt att vi funderar på vilka levande traditioner som är betydelsefulla för oss och som vi vill ska finnas kvar också i framtiden. Det är enbart människors uppfattningar om vad som är betydelsefullt som avgör vad som ska uppfattas om immateriellt kulturarv. Traditioner behöver inte vara unika eller ålderdomliga för att vi ska känna varmt för dem. Då människor flyttar tar de vanligtvis med sig traditioner. För immateriella kulturarv gäller att det som folk kan, gör och vet här och nu räknas som levande traditioner. Det är ingen skillnad när och hur de kom hit eller om man på andra håll i världen gör på samma sätt.

Vi samarbetar med vårt systerprojekt i Kronoberg kring tematiken ”livsviktiga traditioner” och fokuserar på muntligt berättande i våra gemensamma aktiviteter. "Österbottenprojektet" väljer att identifiera och lyfta fram livsviktiga traditioner inom den egna regionen och dokumenterar utövares berättande om dessa. "Sagobygdsprojektet" fokuserar på berättelser i sig som en livsviktig tradition.

Vår definition av livsviktiga traditioner är sådant som upplevs avgörande för den egna identiteten, som livet skulle vara påtagligt torftigare utan. Vår erfarenhet är att då man ägnar sig åt levande traditioner som upplevs livsviktiga så har man också berättelser om dem. Genom att lyfta fram berättande om livsviktiga traditioner ger vi immateriellt kulturarv synlighet. Resultatet kommer att bli berättarkonst, dels med temat livsviktiga traditioner, dels personliga livsberättelser, som kommer att ge oss nya insikter om värdet av det immateriella kulturarvet.

De österbottniska deltagarnas berättelser om livsviktiga traditioner möter Kronobergarnas personliga livsberättelser om platser som är knutna till avgörande händelser i deras liv och i workshops ges berättarna möjlighet att reflektera över berättelserna och bearbeta dem dramaturgiskt. Vid besöken från vår samarbetsregion arrangeras gemensamma workshopar inom berättarkonst där berättelserna ytterligare processas. Ett gemensamt digitalt dokumentationsmaterial kring livsviktiga traditioner att tas fram som en slutprodukt för samarbetet. Det kommer att bestå av inspelningar eller utskrifter av berättande om livsviktiga traditioner.